Vad borde ha gjorts, vad gör vi nu??

Den här boken ger mig så mycket, en person som varit mitt i skiten, skriver om hur det var/hur det ser ut i verkligheten.

Jag ska skriva några rader ur boken, kapitlet behandlingshem.

Jag försökte ta livet av mig igen.

Jag åkte ut och in på sjukhuset. Jag hamnade på psykiatrin på

Danderyds sjukhus, den låsta avdelningen. Skötare satt vid min säng.

Läkarna försökte prata med mig.

” Vi ser allvarligt på din situation”, sa de.

Inuti kände jag bara en kaotisk tomhet. De skickade mig till behandlingshem.

På behandlingshemmet lärde jag mig, hur jag skulle trixa med medicinerna,

och hur jag skulle göra för att kunna dricka på permisionerna.

De såg till att vi tog läkemedlet Dipsan, för att vi skulle må illa av alkoholen,

men det var ganska enkelt, att komma över den första reaktionen.

Några öl och härda ut, så var det fritt fram sedan.

Text av P-O Mårtensson

Ständigt får vi höra, vad som händer just nu, men vad hände för kanske tio. elva, tolv år sedan, får vi ta del av det???

Man kan få höra, socialtjänsten har varit inkopplad, men har ramlat mellan stolarna, eller att det varit en omorganisation, så personer har försvunnit.

Vem har det yttersta ansvaret från minut ett i livet???

Naturligtvis är det vi föräldrar, lära barnen rätt eller fel, ditt eller mitt, låter ju otroligt enkelt, men hur är det då med den lilla detaljen??

Det finns ju något som heter konsekvenser, många ungar idag, vet fan inte vad konsekvenser är.

Idag springer elva åringar, tolv åringar, tretton åringar och uppåt i ålder fria som fåglar, spränger och skjuter, dom yngsta arbetar inom gängen, med att gömma droger och vapen?

Men skolplikten i vårat land då, är den borttagen?

Frågan är, hur arbetar man med ungarna, som kanske dagisfröken slår larm på, ungen funkar inte, föräldrarna bryr sig inte, händer det något vid det tillfället?

Vad gör man om inte föräldrar bryr sig, hur många samtal blir det, tills det händer något, om det nu händer något??

Det verkar ju inte fungera så bra.

För några timmar sedan greps två 15 åringar, som rymt från Hvb hem i Stockholm!!

Naturligtvis är det positivt att dom grips, men när tappade föräldrarna och socialtjänsten greppet om dom här pojkarna??

Frågan är vilka straff ungdomar ska ha, som mördar och spränger ( även skjuter utan att någon skadas ) ska få??

I vårat land är man barn, tills man är 18 år???

Inte fan vill en som är femton, bli kallad barn, jo när man ska straffas, då vill man fan inte vara vuxen.

Finns det hopp, om en ung man som är femton år, som begår typ mord?

Vad är ett människoliv värt?

Vad ska konsekvenserna bli?

Vi pratar om, hur man blir förstörd av att sitta inne, men vad ska man då göra?

En del i alla straff ska väll vara rehabilitering, plus skolgång??

För mig är att döda en annan människa, det tyngsta man kan göra, då fan ska det vara konsekvenser!!

Hur många föräldrar möter sin sons/dotters mördare på stan, efter det att personen ” suttit” av sitt straff, på något år, på grund av sin ålder?

Hur fan skulle jag tänka, hur skulle du tänka, i en sådan situation??

Men frågan var ju, vad borde ha gjorts/ vad gör vi nu??

Det finns personer, som arbetar med barn i tidiga åldrar, som bara med sin ögon, kan se. det är något som inte stämmer, med pojken/flickan.

Men vad händer, när han/hon anmäler det här???

Händer det något över huvud taget??

Nu har ju jag en sjuk hjärna, som tror mig veta, men tyvärr hört också, det händer inte ett jävla dugg!!!!

Då är ju följd frågan, hur fan är det möjligt?

Är det dom felen vi ser tio år senare, med vapen i hand, eller sprängämnen i handen????

Varför ger man inte stöd till dom ungar som är på glid???

Tror det är deg som fattas, politiker pratar vad som ska händ, men det händer inget.

Med andra ord, det händer inget i början, ingenting under skoltiden, sedan är det HVB hem, sedan är det Sis, innan det är Kumla bunken.

Men det kan också vara döden, innan ” barnet blivit 15 år!!!!!

Nu stanna jag här och nu!!

Puss!