Har varit på mitt Lördags möte. känns fantastiskt skönt just nu!!!
Vi var inte många idag, men en timma blev lagom.
Så många kloka ord, som bara träffar mig, rakt i hjärtat.
Jag delar om, min avsaknad av en spärr, när det gäller alkoholen, godis och mat, finns inget, som heter stopp!
Vad är normalt, vem fan är normal i det här samhället, vem orkar fundera i dom termerna, är jag normal??
Är det en del av självömkan, att orka sitta och fundera?
Idag vet jag, godispåsen för 100 spänn är slut, om jag bara öppnar den!!
Lika dant, som det var med alkoholen!!
Men när det gäller självömkan, så tror jag, att vi som har sjukdomen alkoholism, har jävligt lätt för att tycka synd om oss själva.
Jag skriver ju, hur min sakna av min bästa vän, som är/var alkoholen, finns i mitt sinne, inte hela tiden, men rätt så ofta, är det normalt?
Det bryr jag mig inte om, hur det ser ut hos andra, men det viktiga för mig, är hur det ser ut för mig.
Jag håller mig på mattan, tack vare möten, plus massor av nycklar, som hjälper mig, när suget slår till.
Så länge, jag vågar erkänna min svaghet, så orkar jag hålla alkis svulsten i schack, är så otroligt viktigt.
Är det något jag tror på, så är det att vara öppen, med dom problem jag har, hur jag känner, hur jag hatar mig själv, men ändå håller mig på benen.
Den dagen jag slutar gå på möten, då är jag körd igen!!!
Den dagen jag slutar prata om vad jag lider av, då är jag körd!!
Den dagen jag slutar ha intresse, att ha intresse av att hjälpa andra människor, som har det svårt, då är jag körd!!!
Är hela den här texten, en enda stor självömkan??
Jag stannar där!!
Kram!
Lämna ett svar