Älska dig själv

Många älskar sig själva, så mycket att ingen annan kommer i närheten, för mig är det tvärt om, jag har svårt för mig själv.

Med andra ord, så är hatet mot mig själv, riktigt stort.

Det här är ju som med alkoholen, många vet så mycket, men förstår inte ett jävla dugg.

Jag tror att det här är som med allt annat, vi är så olika, för mig är det mycket hat mot mig själv, hur jag är i mitt sätt, vad jag gjort, det hänger inte på hur jag se ut, eller hur jag klär mig, för mig är slapp klädsel mitt eget id.

För mig sitter missnöjet mot mig själv, mycket längre in, vet en del, att alkoholen är en stor del av skiten, men var jag än, finns min spegelbild, så att fly från den är fan inte lätt.

Jag drivs av tankar som fan inte är så friska, men det är en del av mig.

När jag stod vid graven i går, där mina föräldrar nu, får vara sida vid sida igen, så känns det faktiskt riktigt bra, men jag kommer inte ifrån detaljen, det fattas en person, jag!!

Jag tror inte på ett liv efter detta, jag tror på ett evigt vilande.

Hur många unga är det inte, som mår dåligt.

Unga som hatar hur dom ser ut, varför?

Räcker det med en tablett, så är man glad igen?

Tar samhället det här på allvar?

Har droger en betydelse, för oss som känner så här?

Hur farligt är det, att hata sig själv?

Samhället har ju monterat ner psykvården bit för bit, är det därför många unga känner av det här problemet??

Då menar jag, när problemet börjar blomstra.

När en politiker räknar upp vad som finns, så låter det för dom flesta, det där ser ju bra ut.

Men verkligheten är ju en annan!!!!!!

Det kan ta månader, att få en tid, det kan vara en läkare, som inte vet ett skit, om hur det här ska tas, på ett bra sätt.

För mig är samtal nummer ett, tabletter som nummer två, men med mitt facit, blev det tabletter, tabletter och tabletter.

Då var ju jag 55 bast!!

Men hur är det med en ungdom på till exempel 15 bast??

Ton åringen känner sig nere, trött, inte nöjd med sitt utseende, hen tar avstånd från vänner.

Jag har uppfattningen om, att det finns kanske någon på skolorna, som kan sitta ner och prata, lyfta problemen, få bort funderingarna från skallen, kanske också bort tyngderna från axlarna, men när jag skriver, kanske finns det personer, som har tid, att lyssna och ger råd och trygghet?

För mig är det här något som är farligt, nu har ju jag en hel knippa nycklar, men ungdomar utan nycklar, hur gör dom??

Ofta är det åldern 13 bast upp till 18 bast, när en fot är i barn åldern och ett ben är i vuxen åldern.

Plockas det bort stöd i den här åldern, så är det som jag tror, väldigt stor risk, för att droger kommer in i bilden, som tröst och ge självförtroende!!!!

Men för min skull nu, gäller det att fortsätta, göra mitt fotarbete, sinnes ro bönen, äta nyttigt, dricka nyttigt, vara nära med vargen!!!

Jag ska gå ut på altanen lapa sol, ska också ta en längre promenad med vargen.

Men först, är det fisk med citron sås och pressad potatis, och en stor klick smör!!!

Puss o Kram!!