Livet i verkligheten

När jag får veta, min vän kommer att dö, finns inget att göra, cancern är på väg att vinna.

Det här var ännu ett slag på käften, som verkligen känns, det är fruktansvärt.

Han var en av dom som inte backade för tio år sedan, när jag behövde stöd, han var den som kom in en gång i veckan, på kaffe, pratade om allt, dom där träffarna betyder att jag sitter här och nu.

Men är det tacken han får, för den fina personlighet han är???

Få den mest hatade sjukdomen, cancer!!!

Jag har ju skrivit massor av gånger, jag är inte religiös, jag tror inte på slumpen, jag tror inte på något jag inte har sett, det här stärker mina tankar, alla kan få den här sjukdomen, har ingen betydelse, om jag äter morötter, salad, ris, potatis, ingen alkohol, kött, fisk, så åker jag säkert dit i alla fall.

Det här är en fantastisk människa, som får ett straff!!!!

När jag lyssnar på en person, som pratar hur föräldrar ska arbeta med sina ungdomar, så är min tanke, spännande!!

Som förälder, ska man hålla koll på ungens mobil, vilka appar som finns i telefonen, vad dom används till, fixar föräldrarna den delen?

Här kommer säkert ungen skrika, du kränker mig, du litar inte på mig, jag hatar dig!!

Men frågan är ju ändå, hur når man föräldrarna??

Om det är så, är 250 bjudna, och 30 personer kommer, då förstår man säkert problemet.

Nu pratar man ju ofta om, det är bättre att några kommer, än om ingen kommer??

Men hur är det egentligen med intresset för sina barn, hur man sköter sig i plugget, vilka kompisar man har, vad man gör, sysslar man med idrott mm?

Ingen ska läxa upp oss, att vi inte kan uppfostra våra barn, är det så föräldrar tänker?

En liten fråga jag ställer, om föräldrarna nu har koll på sina ungar, hur kan dom då bli gripna i typ Köpenhamn??

Är man 15 år eller yngre, har vi inte skolplikt i vårat land??

Om inte föräldrarna saknar sin unge, så måste ju läraren sakna sin elev, eller?

Eller är det så, föräldrarna har sjukanmält eleven, eller sjukanmäler eleven sig själv? ( går det)?

Nu ska ju lärarna få mer befogenheter, för att hålla ordning i klassrummet, det är ju otroligt bra, men vad händer med föräldrarna, som inte ser till sina egna barn???

Många lärare gör ett fantastiskt jobb, men det räcker inte, varför??

Själv hade jag svart bälte, när det gällde att åka ut ur klassrummet på 70-talet, blev jag kränkt???

Nej!!

Men dagens ungar, skulle bli kränkta, man skulle säkert anmäla läraren, eleven skulle säkert få rätt, läraren skulle säker få söka ett nytt arbete.

Förr var dom första orden ett barn lärde sig, mamma och pappa, nu är det, du får inte röra mig, du kränker mig, en viss skillnad.

I går träffade jag en lärare, som trampade på sin egen läpp, ännu en dag av skit, i skolan.

Stannar där!!

En liten tanke, bry dig om dina närmaste!!

Kram!!